På väg tillbaka till bilen såg jag färsk björnskit, förmodligen hade den gjort som tyskarna, tittat på den där egendomliga typen som ger sig ut på hala stenar med kamerautrustning.
Nu missade jag en liten fläck på ND filtret så vissa bilder blev förstörda (givetvis de bästa).
Men det åt andra sidan förvånade mest, mit ute i ingenstans längs en grusväg utan bebyggelse så långt ögat nådde, kunde man köpa ljus!
Nu valde jag att fokusera på den solnedgång som komma skulle!
I väntan på den brassade jag på grillen och något att äta då mat och sov klockan ringt för middag.
Det var ett evigt åkande av bilar förbi, och till slut kom även den som troligtvis sålde ljusen, förmodligen oroade av att jag stannade så länge, de åkte inte förrän jag åkt.
Det fanns flera anledningar till att bege sig hemåt redan då jag åkte därifrån, delvis för att jag behövde vara hemma under lördagen, så det blev att åka söderut,
Nu kan man ju inte åka samma väg, så framåt och en omväg till Hede, en spash and dash i Sveg och tillbaka till Lossjön.
Vaknar, går ut och slår en stråle, och känner att förnödenheter behövs, dock hade telefonen plingat till så jag drar igen skjutdörren, den går inte igen ordentligt så jag tar i hårdare, så pass att den går igen och går i lås, bilnyckel, mobiltelefon, surfplatta, allt utom kläder och skor ligger i bilen!
Inser att för andra gången på 30 år har jag låst in bilnyckeln i bilen utan att själv kunna ta sig in, och runtomkring ser jag bara tyskregistrerade bilar!
Efter en stund kommer en husbil rullades (den hade tydligen gömt sig bakom tyskarna) med svenska registreringsskyltar, går fram och förklarar min situation och frågar om de kan hjälpa till med att ringa om hjälp, det äldre paret var mycket vänliga.
Dilemmat var dock att ingen av oss visste var man skulle ringa, polisen var inte till att tänka på enligt paret, då de troligtvis var i Huddik, och bärgare visste de inte till, men sen kom de på att de kände en polis vid namn Rolf, han gav dem ett tips på bärgare i Ljusdal som skulle vara den närmaste, Kurres bilbärgning.
Han meddelade att han höll på med ett jobb och kunde åka 20 minuter senare.
Men vad betydde väl tid för den som inet har någon klocka, den låg ju i bilen 😀
Det äldre paret åkte och själv satte jag mig att vänta, det jag saknade mest var faktiskt kameran.
Den hade kunnat förkorta den upplevda tiden rejält, för överallt såg jag sådant som jag kunnat ägna mig åt att fotografera, under vägbron över nån å bodde svalor.
Det jag oroade mig mest för att det var lite mörka moln söderut, dock kände nog även vädret på sig att jag redan hade det tillräckligt eländigt när jag satt där utan kamera.
Kurre dök upp och bilen låstes upp, han fick försäkringsuppgifterna och efter en timmes skitsnack så var han tvungen att åka på nästa jobb.
Hungrig och kaffetörstande bestämde jag mig för att lyxa till det (kände att jag var värd det), så jag gav mig av för att jaga lagad mat, Ljusdal here i come, trodde jag.
I Färila får jag syn på en skylt som pekar mot Edsbyn, så kursändring mot Edsbyn och 1921 pizzeria, givetvis småvägar.
efter en kostcirkel (pizza) och en balja svart började jag känna att det kanske var dags att köra rakare väger om jag skulle komma hem alls så näsan styrdes mot E4:an, vilket jävla misstag!
Nu började regnet, och väl på motorvägen började det vräka ned stundtals, och en bit från Gevalävle var det tvärstopp i södergående, växlande spöregn och åska, vädret höll i sig stadigt halvvägs till Uppsala.
Det var en liten tur det